Det sker en diskussion fortfarande runt SD och SDs väljare. Vilka är de? Varför väljer de som de gör? Vad är rasism?
Det sker en normalisering och det går snabbt. Uttalanden om att vissa grupper inte borde vara välkomna eller att invandringen är grunden till problemen för Sverige får inte kallas rasistiska. Forskare reviderar och levererar förklaringar runt väljare som röstar SD där man pratar om en sorg som måste bearbetas runt ett Sverige som inte längre är kvar.
Samtidigt tar Jimmie Åkesson tar bladet från munnen efter EP-valet och förklarar att flyktingar från Syrien inte borde släppas in i Sverige. Att det pågår ett krig, att människor flyr för sina liv är inte tillräckligt intressant. SDs försök att förklara att man ska hjälpa personer där de är visar sig hela tiden vara slag i luften. Deras förslag om ökat bistånd är exempelvis så oerhört inriktat på krav på mottagarna att det blir omöjligt att genomföra.
Det är bara en av flera saker där SD genom sin främlingsfientlighet, sin isolationistiska politik inte bara visar sin rasism utan lika mycket sin fullkomliga okunnighet i hur moderna samhällen fungerar. Eller så skiter de i det.
Många människor som röstar på SD menar att vi inte kan hjälpa alla. Att vi måste hjälpa oss själva först. Att det har gått för långt. Det är många som har gått på SDs manipulationer runt hur många flyktingar det handlar om, de lyssnar på ”vi kan inte ta emot världens alla flyktingar” trots att det är ett ologiskt och korkat sätt att argumentera. De ser inte att arbetslösheten i Sverige beror på en fullkomligt förändrad värld snarare än att det kommer flyktingar. De väljer att tro på propaganda från Avpixlat men förklara att vanlig svensk media inte är trovärdiga. De väljer att stödja ett parti öppet fientligt mot homosexualitet, mot religionsfrihet och vars syn på yttrandefrihet är villkorad utifrån vad du faktiskt tycker.
Det handlar säkert om ett grundläggande misstroende mot staten. Det är självklart misstag som gjorts från politiker och media att inte lyssna på folkrösten. Det är misslyckande när det gäller att pedagogiskt visa på värdet av mångkultur, av det historiska arvet av Sverige som hela tiden påverkats positivt av invandring och det nödvändiga i att för ett land som Sverige ingå i större federationer och få in personer utifrån.
Det är kanske inte rasistiskt att rösta på SD för de flesta. Det kanske inte är främlingsfientligt för den största delen av väljarna. Det kanske inte ens handlar om främlingsrädsla för flera av dem.
Men det handlar om egoism.
En flagrant inskränkt egoism som sopar bort värden som medmänsklighet, humanism och människovärde till förmån för en grundläggande separation mellan människor. Det är vad den som röstar på SD visar. Oavsett om man fattat eller inte.
Det är för mig ovärdigt. Ovärdigt en människa som är uppvuxen i Sverige. Ovärdigt en person som haft tillgång till ett av världens bästa utbildningssystem. Ovärdigt personer som har tillgång till bra vård, möjlighet att skaffa sig jobb med hjälp av statlig myndighet, och att själv vara en del av att bygga en bättre värld i en stabil demokrati.
Så sorry. Jag tänker inte tycka synd om den som röstar på SD: klappa på huvudet och förstå att man egentligen saknar något som knappt ens funnits mer än i myterna om Sverige. Jag tänker inte lyssna på bigotta åsikter om människors värde oavsett om det handlar om härkomst, kultur eller sexualitet.
Jag tänker fr a inte acceptera att man håller med i Åkessons polemiska uttalanden om syriska flyktingar. För det här är vad det handlar om:
Mer om ämnet: Den sk hotade demokratin, Normalisera inte det odemokratiska
Uppdatering: Posten har lästs av nästa 12000 personer 10.30 på måndagen, delats flera tusen gånger. Det finns en vilja och en känsla av att något är fel. Att många som röstat på SD inte gjort det för att man är rasist. Po Tidholm skriver om varför folk i Norrland får för sig att rösta på SD och det är en god analys – kanske inte ens handlar om egoism utan ”en knytnäve i fel mage”. Robin Nilsson som bloggar för Kristianstadsbladet funderar också varför folk faktiskt röstar på ett parti som går emot grundläggande civiliserade värden. Britta Svensson skriver en krönika som menar att det är flyktingmottagningens fel när hon cyklar utanför Södermalm (märklig krönika). Ingen har egentligen kommit närmare ett svar. Och i kommentarsfältet ser vi nu den nya argumentationslinjen där SD bygger idén om att ”hjälpa till där invandrarna kommer ifrån” vilket inte är mindre egoistiskt utan de facto ett grundläggande sätt att förminska världen och förminska individens rätt till rörlighet. Liksom att förslagen är extremt naiva och när man läser deras förslag på ökat bistånd så är villkorandet så pass höggradigt att det knappast kommer att gå att genomföra. Fortfarande samma bruna fascism som lurar, en unken nationalism som personer röstat fram – många gånger utan att inse det tror jag.
